tidsfördriv ute i hålan Anrås

Elina ser sig omkring. Läser av omgivningen. Plockar på sig sinnesstämningen, spänd på ett privat sätt, avslappnat på ett socialt sätt. Alla verkar vilja lära känna andra innan de talar för mycket om sig själva.
En kille med brunt hår och bruna ögon, ett par centimeter kortare än henne själv, sveper förbi henne och ställer sig precis framför. "Och du är?"
Elina backar ett halvt steg och höjer förbryllat på ögonbrynen. "Elina, antar jag."
"Aaah, du som är ny i stan?" Killen spricker upp i ett stort leende och sträcker fram handen. "Spännande! Det är jag som är Ricky. Anordnaren, du vet."
"Ah, visst", svarar Elina tveksamt.
Ricky snurrar ett halvt varv och sluter upp på hennes högra sida. Han lägger armen om hennes axlar och för henne mot soffgruppen där tre tjejer och två killar redan sitter. De tittar upp när de ansluter sig och Ricky presenterar Elina och säger sedan. "Det här är mina vänner sen länge. Är det några du kan lita på av de som är här, så är det det här gänget!"
"Hej Elina", säger en av tjejerna och räcker fram sin högerhand. Hon har änglalockigt hår, blont med tendenser till att skifta i rött. De längsta lockarna når henne ända ner till navelhöjden. Vackrare hår har Elina sällan skådat. "Jag heter Mia."
"Mariella", rättar en av killarna henne vilket får Mia att räcka ut tungan åt honom. Killen räcker sedan fram sin hand. "Isak", säger han. Sedan presenterar sig resterande sällskap. Aron, Mirjam och Gabriella.
"Du passar i vårt gäng, Elina", säger Mirjam. "Ditt namn är väl inte supervanligt?"

"Vad menar du med supervanligt?" skrattar Elina.
"Men typ, Josefin och Jesper. Vi hade två och tre av varje i vår förra klass."

Elina sitter kvar med "gänget" en stund, men stannar inne när allihopa reser sig för att följa med när Aron och Mirjam, som visst är tvillingar, ska ut för en cigg. De kommer inte tillbaka, men Elina blir sittandes på samma plats.
Det är dags för radarundersökning nummer två. Hon märker hur stämningen förändrats, folk skrattar mer och hon märker med ens hur avslappnad hon själv är. Hon kommer på att det inte riktigt slagit henne att det är med dessa personer hon kommer spendera tiden fram till studenten med. Hon ser sig omkring ännu en gång. Inga särskilda människor egentligen. Ingen speciell. I och för sig står många utomhus för tillfället och röker.

Om någon så är det Brandon som sticker ut. Han berättar historia på historia om hur High School var i Kalifornien. Hur de fuskade på de stora testen, hur de bröt sig in i skolans databas och ändrade sina egna betyg. Han får det att låta som om han var den stora översittaren, den coola killen som gjorde allt det som inga andra vågade. Men Elina hör hur han bara använder ordet "vi" och aldrig "jag". Hon märker också hur han flera gånger nämner samma sak. Och hur han blinkar hårt för att kunna fokusera blicken ordentligt. Han pratar lite otydligt men det lägger ingen märke till, ingen har hört honom prata förut. Men Elina förstår, att på måndag kommer Brandon inte bete sig riktigt likadant.
En kraftig duns och ett litet puff uppåt ur soffan får Elina att vakna upp ur sina fundersamma iakttagelser. Det är Ricky som slagit sig ner intill henne med ett glas rödrosa dricka i varje hand. "Här", säger han och ger henne det ena. "Smultronsoda!"
Han tar en klunk och tittar även han ut över människorna i lägenheten. Tystnad.
"Så, anordnaren alltså?"
Ricky ler snett. "Mjo", säger han. "Gänget ville hitta på nåt, och så kom vi på idén med att bjuda hit nya klassen. Lite spontant bara."
"Vi antog", säger han efter ännu en stunds tystnad, "att alla i alla fall känner någon, så skulle det inte bli alltför tyst och tråkigt. Och jag tror vi hade rätt. Det var nästan bara du som kom ensam."
"Haha", svarar Elina. "Tjejen från utsidan."
"Jo lite så", skrattar Ricky snällt. "Men det är häftigt, man förväntar sig inte nån som dig när man tänker sig nån som byter stad för att gå ett estet-program. Borde väl finnas överallt liksom? Man tänker sig nån konstig bondtyp liksom."
"Vad händer om jag är en bondtyp då?"
"Menar du att du är det?"
"Nej, men vad betyder 'nån som mig'?"
"Oj", säger Ricky generat. "Sa jag verkligen så?"
Elina nickar, aningen sammanbiten.
"Hm, okej. Det jag menar är, alltså.. Du är snygg, Elina" får han fram till slut.
Elina skrattar lite. "Men.. va?" Hon kan inte låta bli att le.
"Ja, jag lovar. Känns lite skämmigt nu men lika bra att säga det nu när det blev en sån här situation", svarar Ricky.
"Du är tokig."

Ett par minuter senare befinner hon sig i lägenhetens lilla badrum. Hon ser sig i spegeln, inspekterar varje centimeter av sig själv och kan inte låta bli att le. Hon känner att den där smultronsodan inte var riktigt så ren från alkohol som hon trott. Kanske har alla andra glas hon tömt också varit alkoholspetsade. Eller så är det bara Rickys kommentar som får huvudet att snurra lite och självförtroendet att eggas. Den första kommentaren hon fått på evigheter. "Du är snygg, Elina". Den enda kommentaren hon fått i den här staden. "Du. Är. Snygg. Elina."
Hon fnissar till. Tänker att om Ricky tänkt så, måste många andra tänkt så. Elina är inte bara tjejen från utsidan, hon är den snygga tjejen från utsidan.

Flera timmar senare när hon beger sig hemåt känner hon att de tre närmaste åren kommer bli härliga. Elina är snygg och omtyckt. Av alla i den nya klassen.