Perfekt upphöjt i 2.

Han hade de grönaste ögonen hon någonsin sett. De var inte sådär grönblå, eller grönbruna som de flesta gröna ögon är. De var helt gröna. Nästan så gröna som jackan han bar.
   Han var en av de som levde med en av de tuffaste historierna hon hört. Han var den som inspirerade henne som ingen annan någonsin gjort. Han fick henne att släppa den bitterheten hon bar omkring på som för att skydda sig själv. Han fick henne att se framåt och samtidigt leva precis för stunden. Och han fick henne att le. Oftare än hon gjort förut.
Han klev in i hennes liv lika snabbt som han klev in i rummet den första gången hon såg honom. Han hade det där man inte kunde peka ut över sig. Det där som tydde på att något var väldigt annorlunda, det där som drog hennes uppmärksamhet till sig oavbrutet.
   Och annorlunda var det. "Jag har aldrig sett dig så här förut", sa de i hennes närhet. Hon hade aldrig känt sig såhär, heller.

in english, please

I’ve met him only once before. One week ago. He was the most beautiful person I had ever met. Two years older than me, and half Greek.
   Through Facebook he asked me out. No more chatting than that. Just “would like to see you, could we meet up for a cup of coffee?”.  And I was like ‘oh my great god yes please right now?!”. But I wrote “Sure. When and where?”
    Now. Here.
   I’m watching him walk in to the cafeteria. He’s tall, dark haired and his jaw is perfectly marked, just as the cheekbones. He has that little olive tone in his skin. Wow, didn’t remember him looking so gorgeous. But how do I look? Am I really wearing the right outfit? It had taken me hours to pick it out, white Chuck Taylor-shoes, black jeans and a white, flowery tunic. Hair down and some rings on my fingers. Silver. But was it really the right choice? Was it too boring? Well, well, too late to think of that now.  
  Continuing… All eyes on me. Or, at least his eyes. And then a big smile. His perfect teeth shining. And that cute little cup of black coffee in his hand. He’s wearing blue jeans and a dark blue, sporty jacket. Black t-shirt underneath . Clean, black shoes. Perfect. Not too dressed up, but still handsome. Just the way I like it.
   I had gone through this moment a thousand times in my head the last two days. I had even written a whole list with subjects to talk about. But I threw it in the bin. How ridiculous.
   My plan was to let him talk most. I had learned that guys like girls who listen to them, give them the attention (or at least pretends to). So. I was going to ask him about his interests, his life. About him. Let him do the talking. Ask questions about the things he said. I knew that he was a basketball player. And that he played the guitar (Facebook is great).
   Two metres away. A sweet little “Hi there”, and I felt like I was going to die on the spot. Cheeks blushing and butterflies all over. Did I here birds singing the background? Did someone turn spotlights on us?
   Well, well. Here we go

om jag kunde beskriva känslan lycka skulle jag nog beskriva den som att hoppa. halva hoppet, innan man är på väg ner igen.
lycka är precis som vilka andra känslor som helst, ingenting man verkligen kan sätta ord på.
jag undrar om din lycka känns likadant som min.

kastar mig ut i osäkerhet utan att veta om någon står nedanför och fångar. ovanför? jag vet inte, såg mig inte för innan jag tog mig ut. men nånstans finns du och nånstans måste du finnas. du bara måste. du måste. jag vet inte men jag hoppas och mitt enda ljus är du. jag virvlar runt i ingenting och ler lite smått åt hur dumt det här egentligen var. dumma idéer. men nu är det gjort och utan botten eller tak kan jag inte heller skadas och istället blir det drömmar om någonting som inte finns, glitterregn inifrån, strålkastare i lila. det är ett litet universum jag går vilse i. i luften. youth knows no pain. so where is youth och skulle jag kunna få hans nummer?
det blir mycket jag för det finns inget du. du är relativt och byter ständigt skepnad. just nu är du i mellanfas och hittar ingen stadig grund. vem är du.

FÖR ATT DU FINNS

jag var där
omfamnad av världen
min egen värld

en värld som släppte taget
alltför tidigt
innan det fann något annat
att omfamnas av

inga moln
inget vatten
ingenting

jag är här
men jag faller
faller
och faller

vi fick en uppgift i skolan. skriva en låttext. jag valde att skriva till eric gadd's fast mark. för att det just då var min favoritlåt. på svenska. aaaa.

du iakttar mig, som vore jag ängel på jord
röst mjuk som sammet, som smeker dig med vackra ord
stå här
hänförd
du skrattar mjukt, och jag börjar le
vi står här, för alltid, men vi slutar le, och regn faller ner

jag iakttar dig, som vore du ängel på land
vingar av silke, som smeker mig lätt om min hand
stå här
hänförd
jag skrattar mjukt, och du börjar le
vi står här, för alltid, men vi slutar le, och regn faller ner

du måste hålla det du lovar

om du lovar mig evigt liv
mitt liv
blir ditt liv
om vi levde tillsammans här
lova
att du stannar med mig

du blickar framåt, känner dig rädd som ett barn
jag följer blicken, vet att jag aldrig blir van
jag ser
en framtid
utan ett hopp, utan ett ljus
du strålar, för alltid, men jag får ej se, ditt regn falla ner
du måste hålla det du lovar

om du lovar mig evigt liv
mitt liv
är ditt liv
om du lämnar mig ensam här
lämnar
du det som kunde vart vi

om du lovar mig evigt liv
mitt liv
är ditt liv
om vi levde tillsammans här
lova
att du stannar med mig

stå här
hänförd
du skrattar mjukt, jag ler aldrig mer
du strålar, för alltid, men jag kommer ej, finnas här mer

du måste hålla det du lovar

om du lovar mig evigt liv
mitt liv
blir ditt liv
om vi levde tillsammans här
lova
att du stannar med mig

om du lovar mig evigt liv
mitt liv
är ditt liv
om du lämnar mig ensam här
lämnar
du det som kunde vart vi

när vintervatten skrattar
när stjärnögon strålar
när kylan värmer
när solsken smickrar

luften glittrar
marken dansar
himlen ler

det är du med snö i håret, i kragen, på axlarna.
det är dina mörka ögon.
det är du som blåser snöflingor från din vante till mitt ansikte
och solen som får allt att skimra

det är du som bländar mig
du som gör mig knäsvag
och du som välter mig ner i snön
sneglar mot himlen
himlen som ler

i wish i could save you

Jag är långt ifrån lika trasig som du

Långt ifrån blåslagen

Rödflammig

Och rodnad

Jag är långt ifrån den olyckan

Långt ifrån smärtan

Orden

Känslorna

Jag är så långt bort att jag inte förstår

Långt bort men ändå nära

Nära för att jag vet

För att jag får veta

För att dela

Lite

Smärta.

Men jag är långt ifrån lika trasig som du