Eric var den sortens kille som Jessica utseendevis inte brukade falla för. Han var för det första inte så lång som Jessica tyckte killar borde vara. Han var inte blond, hade inte sådär lite längre, ostyrigt hår. Han var inte sådär smal och bredaxlad som hon gillade. Eric var brunhårig, riktigt vältränad och bara ett par centimeter länge än henne. Ändå kunde hon inte hålla tankarna borta från honom. Eric utstrålade en sådan glädje, ömhet och ett sånt förtroende. Personlighet hade han gott om, och den verkade passa så bra ihop med Jessicas.
Eric gick i klassen över Jessicas, i nian, och de hade lärt känna varandra på ett fotbollsläger sommaren innan. Jessica hade lagt märke till honom på grund av hans sinne för humor, hans sorglösa synsätt på andra människor, och att han alltid verkade vara så glad. Han stöttade de andra spelarna med rop och klappar i ryggen, uppmuntrade om någon verkade besviken över sin insats, och berömde högljutt så fort någon gjorde bra ifrån sig.
De hade pratat massvis med gånger med varandra, och det var alltid så lätt att prata med honom. I hans närhet blev hon aldrig sådär blyg som hon ibland kunde bli. Hon vågade vara sig själv, säga saker rätt ut, skämta och skoja och helt enkelt bara vara. I skolan var Eric ibland en räddande ängel när hon var på dåligt humör, ibland var han den där extra toppingen på glädje som kunde infinna sig när hon gjort någonting bra, och han kom med kommentarer som ”jag är så stolt över dig!”

Jessica cyklade stressat till skolan. Alltid ska den dumma klockan ticka på alldeles för fort och få tiden att rinna iväg som självaste Niagarafallet, muttrade hon i tankarna. Musiken strömmade ur hörlurarna in i hennes öron på en inte alltför hälsosam volym, men hon orkade inte bry sig. Sju minuter av sådan volym, två gånger om dagen kunde väl öronen överleva.
Medan hon gick genom skolans korridorer på väg till första lektionen höll hon utkik efter Eric. Hon blev lite orolig när hon inte såg honom någonstans. Ett fysikprov väntade innanför dörren till klassrummet och Jessica suckade uppgivet. Fysik avskydde hon från djupet av sitt hjärta, hon hade ingen som helst förståelse för det! Frågor som undrade varför? kryllade i hennes huvud hela tiden, och det var sällan hon fick ett förstående svar på dem. G-frågorna klarade hon i alla fall av innan hon lämnade in provet och gick ut ur klassrummet.
I korridoren där hon hade sitt skåp spred sig ett brett leende över hennes ansikte. Eric kom gående mot henne och log även han. Hon drogs in i en värmande kram och det var nästan så att knäna ville vika sig under henne. Det gick snabbt genom hennes huvud att det ändå inte skulle göra någonting, Eric var så stark så han skulle nog inte märka om hon bara stod kvar eller hängde lealöst i hans armar.
”Fysikprov nyss”, muttrade hon lite halvtrumpet.
”Hur gick det?” Eric log och drog henne lite lekfullt i en hårslinga.
”Sämst! Kan verkligen inte, fattar nada! Gjorde G-frågorna och drog sen.”
”Men om du har svarat rätt på dem lär du väl få ett G i betyg i alla fall?”
Åh Eric, alltid denna positiva syn på allting. Jessica log igen.
”Nja, kanske det.”
Med Erics arm runt hennes axlar gick hon vidare med honom genom korridoren. Såhär bra borde det alltid vara, tänkte hon. Han och jag, alltid.